Uppmättningar

Uppmättningar är numeriska värden som erhålls när en storhet mäts med ett instrument eller genom systematiska observationer. De används för att kvantifiera egenskaper hos föremål, processer eller fenomen och kan omfatta storheter som längd, massa, temperatur, tid eller koncentration. Varje uppmätt värde presenteras vanligtvis med en enhet och ofta med observationens villkor, såsom mätinstrumentets placering, miljö och tidpunkt.

Alla uppmättningar är föremål för fel och osäkerheter. Slumpmässiga fel påverkar precisionen, medan systematiska fel kan ge bias. I vetenskaplig och teknisk användning utvecklas osäkerheter och karaktärisering av mätprecisionen, ofta som standardosäkerhet eller konfidensintervall och spårbarhet till mätstandarder genom kalibrering. En osäkerhetsbudget sammanställer bidrag från olika källor till ett sammanlagt mått på osäkerheten.

Data hanteras ofta genom upprepade mätningar, kalibrering av instrument och dokumentation av metod, mätvillkor och tidsstämpling. Begreppet spårbarhet innebär att värden kan kopplas till internationella eller nationella standarder via en kedja av kalibreringar. God praxis innebär också rapportering av metod, eventuella outliers och hur osäkerheten beräknats.

Användningsområden omfattar naturvetenskap, teknik, industri och miljöövervakning. I praktiken krävs tydlig kommunikation av vad uppmättningen säger och hur tillförlitlig den är, så att beslut baserade på uppmättningar kan tolkas korrekt. Exempel: en termometer visar 20,5 °C med en osäkerhet på ±0,3 °C.