Uppgiftsparadigm

Uppgiftsparadigm är ett begrepp som förekommer inom svensk utbildnings- och forskningslitteratur och beskriver en teoretisk och metodologisk ansats där uppgifter står i centrum för design, tolkning och mätning av lärande och användarbeteende. Paradigmet hävdar att hur en uppgift formuleras, presenteras och ordnas påverkar vilka kognitiva strategier som aktiveras, hur studenter engagerar sig och vilka resultat som uppnås, snarare än att fokusera endast på innehåll eller undervisningsmetoder i sig.

Nyckelprinciper är uppgiftens autenticitet och komplexitet, sammanhangsbasering, individuell och social interaktion samt scaffoldning och tydlig koppling mellan uppgift och bedömning. Det betonar problemlösning och konstruktion av kunskap genom handlingsbaserat arbete och olika former av bedömning som dokumenterar process och resultat, ofta i kombination med kvalitativ data (t.ex. observationsloggar) och kvantitativa prestationsmått.

Användningsområden inkluderar grund- och gymnasieutbildning, högre utbildning, utbildningsforskning samt användarcentrerad design där uppgifters utformning studeras som en variabel som påverkar lärande, motivation och prestation. Begreppet används också inom kognitionsforskning och beteendevetenskap för att analysera hur uppgiftsinstruktioner och kontext påverkar responsmönster.

Metodologiskt innebär uppgiftsparadigmet att forskningen och undervisningen planeras kring uppgifter med tydlig koppling till mål och bedömningskriterier. Det aktualiserar frågor om validitet, reliabilitet, ekologi och jämförbarhet över kontexter samt balansen mellan standardisering och autentisk uppgiftsdesign.

Se även: uppgiftbaserat lärande, prestationsbedömning, konstruktivism, användarcentrerad design.