Skeletthälsa

Skeletthälsa avser benens täthet, styrka och funktion samt deras förmåga att stödja kroppen, bära vikt och skydda organ. Den påverkas av balans mellan benbildning och benresorption samt av näring, solljus och fysisk aktivitet genom hela livet.

Ben består av en yttre kompakt del och ett inre spongiöst nätverk. Under uppväxten byggs benmassa upp till en topp i ung ålder; därefter minskar benmassan gradvis, särskilt hos kvinnor efter klimakteriet, vilket ökar frakturrisken vid mindre belastning.

Faktorer som påverkar skeletthälsan innefattar näring (kalcium, vitamin D, protein), regelbunden belastande träning (vägbärande övningar och styrka) samt livsstil. Rökning och hög alkoholkonsumtion ökar risken för benförlust.

Vanliga tillstånd är osteopeni och osteoporos, med ökad risk för höft-, lårbens- eller handledsfrakturer. Frakturer åtföljs ofta av nedsatt rörlighet och ökat vårdbehov.

Diagnostik inkluderar DEXA-scan som ger benmineraldensitet och T-score. Normal över -1, osteopeni mellan -1 och -2,5, osteoporos -2,5 eller lägre. FRAX-bedömning används för att uppskatta 10-årig frakturrisk.

Förebyggande åtgärder är en näringsrik kost, tillräckligt kalcium och vitamin D, regelbunden viktbärande och motståndsträning samt fallhämmande åtgärder. Behandling vid osteoporos kan innefatta läkemedel och livsstilsråd som avgörs av vårdgivare.

Skeletthälsa är viktigt för livskvalitet och självständighet och kräver långsiktiga insatser kring kost, motion och fallförebyggande åtgärder.