Omättning

Omättning är ett svenskt begrepp som används i tekniska sammanhang för att beteckna tillståndet av mättnad eller processen att uppnå mättnad i ett system. Ordet härleds från prefixet om- (åter, igen) och ordet mättnad. I vardagligt språk är mättnad det vanligaste ordet, men omättning och relaterade former används i facklitteratur för att markera saturation som ett processinslag eller ett specifikt tillstånd.

I kemi och lösningsfysik används omättning ofta för att beskriva att en lösning når mättnadsgränsen vid en given temperatur och tryck, dvs. när mer av ett ämne inte längre löser sig. Denna beskrivning motsvaras vanligtvis av ordet mättnad, medan omättning mer betonar själva processen att nå detta tillstånd.

I fysik och materialvetenskap förekommer omättning i vissa texter som beteckning för saturation av en egenskap, till exempel magnetisk mättnad där ökningen av ett styrande värde ger allt mindre effekt på magnetiseringen.

I näringslära och livsmedelsvetenskap används oftast termerna mättnad och omättning; omättning är mindre vanligt och är inte etablerad som standardterm. När det gäller fetter och lipider beskrivs graden av mättnad vanligtvis som mättade respektive omättade fettsyror; omättning kan förekomma i bredare diskussioner om saturationsprocesser, men är inte standard.

Sammanfattning: omättning syftar generellt till saturationsprocesser eller saturations-tillstånd, men dess användning varierar mellan fält. Mer vanligt förekommande synonymer är mättnad, omättning och övermättnad.