Näringstillförsel

Näringstillförsel är processen att tillföra de näringsämnen som krävs för metabolism, tillväxt och underhåll i en organism eller vävnad. Den innefattar upptag, transport och användning av näring i kroppen eller i växtens vävnader. Tillvägagångssättet varierar mellan olika grupper av organismer, men målet är att upprätthålla energi- och byggstenstillgång.

Växter sker näringstillförsel främst via rötterna som tar upp mineraler från marken genom aktiv transport över röttepitelet, ofta i samarbete med mykorrhizaväxter. Mineralledningar förs via xylem upp till fotosyntetiska vävnader och används i ämnesomsättningen. Socker och andra organiska föreningar sprids nedåt i växten genom phloem. Näringsämnen delas in i makronäringsämnen (såsom N, P, K, Ca, Mg, S) och mikronäringsämnen (såsom Fe, Zn, Mn, Cu, B, Mo). Markens pH, näringslösningar och organiskt material påverkar tillgången.

Hos djur och människor sker näringstillförsel genom matsmältning i mag-tarmkanalen, där kolhydrater bryts ned till monosackarider, proteiner till aminosyror och lipider till fria fettsyror och glycerol. Dessa absorberas huvudsakligen i tunntarmen och förs via portvenen till levern innan de distribueras till övriga vävnader. Vatten, vitaminer och mineraler absorberas i tunntarmen eller i tjocktarmen enligt behov. Näringsstatus regleras av hormoner, njurar och levern för att hålla blodets näringsnivåer inom optimala intervall.

Kunskapen om näringstillförsel är central inom nutrition, jordbruk och klinisk medicin och underlättar förståelsen av hur kost, miljö och praxis påverkar hälsa, tillväxt och produktion.