näringslösningar

Näringslösningar är lösningar som innehåller vattenlösliga näringsämnen som tillförs i vattenlöslig form. Begreppet används främst inom två områden: växtnäring i hydroponiska system och klinisk näring som ges till patienter via intravenös infusion (parenteral näring).

Växtnäringslösningar består av makro- och mikronäringsämnen. Makronäringsämnena inkluderar kväve (N), fosfor (P), kalium (K), kalcium (Ca), magnesium (Mg) och svavel (S); mikronäringsämnen som järn (Fe), mangan (Mn), zink (Zn), koppar (Cu), bor (B), molybden (Mo) samt spårämnen som nickel (Ni) och kobolt (Co) förekommer i mindre mängder. Salter som nitrater, fosfater, sulfater och kalium-/kalciumsalter löses i vatten. Sammansättningen anpassas efter växtart, odlingsbetingelser och näringsbehov. pH hålls oftast mellan cirka 5,5 och 6,5 och konduktiviteten (EC) övervakas för att säkerställa rätt näringsnivå.

Kliniska näringslösningar används när patienter inte kan få näring via mun eller mag-tarmkanalen. Parenteral näring kan vara total (TPN) eller partiell (PPN) och innehåller aminosyror, glukos, lipider samt elektrolyter, vitaminer och spårämnen i särskilda koncentrationer. Lösningarna tillreds i sterila förhållanden och anpassas efter patientens energibehov, vikt och metabola tillstånd.

Tillverkning och hantering: växtnäringslösningar kan köpas färdiga eller blandas av salter enligt formuleringsrecept. Kliniska lösningar tillverkas av apotek under strikta aseptiska regler. Förvaring sker vanligtvis i mörka behållare eller kylförvaring. Både växtnärings- och medicinska lösningar riskerar förorening, kristallisering och avvikande näringsbalanser om de hanteras felaktigt.

Övervakning och standardisering: växtnäringslösningar övervakas med EC- och pH-mätningar samt växttillväxtparametrar. Kliniska lösningar följs med laboratorieparametrar som blodglukos, elektrolytbalans och leverfunktion. Standarder och rekommendationer varierar mellan länder och odlingssystem.