mikronäringsämnen

Mikronäringsämnen, även kallade spårämnen, är mineraler som kroppen behöver i små mängder för normal tillväxt, metabolism och försvar mot sjukdom. De skiljer sig från makronäringsämnen genom att behoven anges i mikrogram eller milligram per dag. Vanliga mikronäringsämnen är järn, zink, koppar, mangan, jod, selen, krom och molybden, men små mängder av flera andra element är också viktiga beroende på individ och kost.

Funktioner hos mikronäringsämnena varierar: järn är centralt för blodets syretransport; zink fungerar som en kofaktor i många enzymer och spelar roll för immunförsvar och sårläkning; koppar är viktigt för järnmetabolismen och bildandet av bindväv; mangan bidrar till benbildning och metabolism av näringsämnen; jod är avgörande för produktionen av sköldkörtelhormoner; selen ingår i selenoproteiner med antioxidantfunktion och stödjer sköldkörtelns funktion; krom och molybden stödjer olika enzymreaktioner och metabolism.

Brist på mikronäringsämnen kan leda till olika hälsoproblem, exempelvis järnbrist och anemi, nedsatt immunförsvar, hud- eller hårförändringar samt sköldkörtelproblem vid jodbrist. Överskott av vissa mikronäringsämnen kan vara giftigt, särskilt vid okontrollerade tillskott.

Kostkällor till mikronäringsämnen är varierade: järn finns i kött, fisk och baljväxter; zink i kött, fisk, mejeriprodukter, fullkorn och nötter; koppar i lever, skaldjur och fullkornsprodukter; jod i berikat salt och fisk; selen i paranötter och fisk; mangan, krom och molybden finns i fullkornsprodukter, nötter, baljväxter och gröna grönsaker. Behovet varierar med ålder, kön och fysiologiska tillstånd såsom graviditet, och tillskott bör hanteras enligt medicinsk vägledning.