järnbrist

Järnbrist är ett tillstånd där kroppens järnförråd är låga, vilket ofta leder till järnbristanemi om bristen varar länge. Det är en av de vanligaste näringsrelaterade bristerna och kan påverka energi och funktion i flera organ.

Orsakerna till järnbrist inkluderar otillräckligt järnintag, nedsatt järnabsorption (t.ex. celiaki, magsår, bariatrisk kirurgi), ökat järnbehov (graviditet, spädbarn och snabb tillväxt hos ungdomar) samt blodförlust (mens, mag-tarmblödningar). Långvarig inflammation kan också göra tolkningen av järnnivåer svårare.

Symtomen är ofta trötthet och andfåddhet vid ansträngning, blekhet, yrsel och hjärtklappning. Andra tecken kan vara kalla händer och fötter, huvudvärk samt nagel- eller hårförändringar och rastlösa ben. Hos barn kan järnbrist påverka tillväxt och kognitiv utveckling.

Diagnos ställs med blodprover. Vanligtvis ses lågt Hb och lågt MCV. Ferritin är ofta lågt men kan vara normalt vid inflammation; därmed används även järnstatus (transferrinmättnad, TIBC) och CRP som kompletterande tester. Vid äldre patienter kan utredning för blödning bli aktuell.

Behandling syftar till att återuppbygga järnförråden och behandla bakomliggande orsak. För de flesta vuxna är peroralt järntillskott förstahandsval, vanligen 100–200 mg järnelement dagligen i 3–6 månader tills ferritin normaliserats. Biverkningar är ofta magbesvär; C-vitamin ökar absorptionen. IV-järn eller blodtransfusion kan behövas vid svår brist eller dåligt upptag.

Förebyggande bygger på kost med järnrika livsmedel (kött, fisk, baljväxter, fullkorn) och C-vitaminrika källor, samt järntillskott enligt vårdgivares rekommendationer vid särskilda grupper som gravida och barn.