järnstatus

Järnstatus är en klinisk term som beskriver kroppens järnlager och järnomsättning samt hur järn transporteras och används i kroppen. Den bedöms vanligtvis med laboratorievärden som ferritin, serumjärn, transferrinmättnad och total järnbindande kapacitet (TIBC). I vissa fall används även soluble transferrin receptor (sTfR) och inflammationsmarkörer som C-reaktivt protein (CRP) för att tolka resultaten.

Ferritin speglar kroppens lagrade järn, medan serumjärn anger hur mycket järn som är fritt cirkulerande i blodet. Transferrinmättnad beräknas som serumjärn i förhållande till TIBC och uttrycks i procent. TIBC ökar vanligtvis vid järnbrist eftersom fler bindningsplatser är lediga, och minskar vid järnöverskott eller inflammation. Förhållandet mellan dessa värden används för att avgöra om järnbrist, järnöverskott eller en blandad sjukdomsbild föreligger. Ferritin kan dock stiga vid inflammation eller infektion, vilket kan maskera ett järnbristtillstånd, därför kan CRP eller sTfR användas för att få en tydligare bild i sådana sammanhang.

Vanligaste mönstren är järnbrIST med lågt ferritin och låg transferrinmättnad, ofta förekommande vid blodförlust eller näringsbrist; järnöverskott visas ofta med höga ferritinnivåer och hög transferrinmättnad, såsom vid hemokromatos eller överföring av järn. Referensvärden varierar mellan laboratorier och ålder samt kön; generellt är ferritin i intervallet cirka 20–200 ng/mL hos kvinnor och något högre hos män, medan transferrinmättnad normalt ligger mellan cirka 15–45 procent. Eftersom ferritin är en akutfasreaktant behövs ibland kompletterande tester för att skilja mellan järnbrist och inflammation.

Användningen av järnstatus innefattar utredning av anemi, uppföljning vid järnbehandling och övervakning av sjukdomstillstånd som påverkar järnomsättningen.