Näringsriktighet

Näringsriktighet är ett begrepp inom näringsläran som beskriver i vilken utsträckning ett livsmedel eller en måltid tillför kroppen ett brett spektrum av essentiella näringsämnen i förhållande till energiinnehållet. Begreppet fångar hur mycket av viktiga vitaminer, mineraler, fiber, protein och andra näringsämnen ett livsmedel levererar relativt hur mycket energi det innehåller.

Begreppet används tillsammans med relaterade begrepp som näringsdensitet. Mått som ofta används är näringsdensitet, dvs hur mycket näring som förpackas per energienhet eller per portionsstorlek, samt olika poängsystem som väger positiva näringsämnen (vitaminer, mineraler, protein, fiber) mot begränsande ämnen (tillsatt socker, natrium, mättat fett).

Livsmedel med generellt hög näringsriktighet innefattar i allmänhet helhetliga livsmedelsprodukter som mörkgröna bladgrönsaker, bär, baljväxter, fullkornsprodukter, fisk och skaldjur, ägg, mejeriprodukter samt nötter och frön. Dessa livsmedel bidrar oftast med flera olika näringsämnen i goda mängder utan att samtidigt bidra med mycket tom energi.

Användning och begränsningar: I kostrådgivning används begreppet för att främja ett kostmönster som ger ett brett spektrum av näringsämnen utan överdriven energi. Det är dock inte en universell indikator på hälsa; näringsriktighet kan variera beroende på livsmedlets sammansättning, portionsstorlek, biotillgänglighet och individuella behov samt livsstilsfaktorer.

Sammanfattningsvis beskriver näringsriktighet hur väl livsmedel bidrar med viktiga näringsämnen i relation till energi. Det är ett användbart verktyg i kostarbete men bör tolkas tillsammans med övriga näringsmässiga och livsstilsrelaterade faktorer.