Nybildningar

Nybildningar är ett medicinskt begrepp för uppkomsten av nya vävnadsformationer i kroppen. Begreppet används främst inom onkologi och patologi och syftar oftast på neoplasmer (tumörer) som kan vara godartade eller maligna. I klinisk vardag kan nybildningar också användas om vissa icke-neoplastiska förändringar, men termen hänvisar huvudsakligen till vävnadsnybildningar med tillväxtpotential.

Typindelning: godartade nybildningar inkluderar lipom (fettvävstumörer), fibrom, adenom och hemangiom. Maligna nybildningar innefattar carcinom (till exempel bröst-, tjocktarms- eller hudcancer), sarkom, melanom och gliom samt hematologiska neoplasmer som leukemi.

Diagnostik baseras på anamnes och klinisk undersökning, följt av bilddiagnostik som ultraljud, datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MR). Definitiv diagnos ställs ofta genom vävnadsprov (biopsi) och histopatologisk undersökning, och kan kompletteras med molekylär- och genetisk testing.

Behandling styrs av typ, storlek, placering och spridning samt patientens allmänna tillstånd. Benigna nybildningar kan ofta övervakas eller avlägsnas kirurgiskt. Maligna nybildningar kräver oftast en kombination av kirurgi, strålning och systemisk behandling, såsom kemoterapi, målinriktad terapi eller immunterapi. Målet är lokal kontroll, förebyggande av spridning och förbättrad överlevnad; prognosen varierar mycket mellan tumörtyp och stadium.

Förekomst och betydelse varierar beroende på typ. Faktorer som ålder, ärftliga syndrom, rökning, solexponering och infektioner bidrar till vissa neoplasmer. Kunskap om nybildningar har stor betydelse för diagnostik, behandling och uppföljning.