Nedreglering

Nedreglering är en biologisk process där celler minskar antalet eller känsligheten hos molekyler som deltar i ett signaleringssystem. Fenomenet förekommer inom fysiologi, endokrinologi och farmakologi och omfattar både nedreglering av receptorer och nedreglering av signaleringskomponenter.

Receptornedreglering sker ofta efter långvarig exponering för ligand. Receptorerna internaliseras från cellmembranet genom endocytos och transporteras till lysosomer där de bryts ner eller återvinns långsamt. Den totala mängden funktionella receptorer på cellens yta minskar, vilket leder till ett nedsatt signaleringssvar. Desensitisering beskriver i vissa fall en snabb reducering av respons utan faktisk minskning av totalt antal receptorer, medan nedreglering i regel innebär en real reduktion av receptorantalet.

Andra former av nedreglering innefattar nedreglering av signalvägar eller av uttryck och aktivitet hos signaleringskomponenter som G-proteiner, kinaser och transkriptionsfaktorer. Vid genreglering kan transcription, mRNA-stabilitet eller epigenetiska mekanismer sänka uttrycket av targetgener.

Exempel på fysiologiska och kliniska sammanhang inkluderar kronisk stimulering av beta-adrenerga receptorer under hög catecholamin-nivå eller långvarig insulinexponering som kan bidra till insulinresistens. Inom läkemedelsanvändning är nedreglering en viktig mekanism bakom tolerans, där effektiviteten av ett läkemedel minskar över tid trots konstant dosering.

Sammanfattningsvis är nedreglering en central mekanism för hur celler reglerar känslighet för signaler under längre tidsramar, med betydelse för homeostas, sjukdomsutveckling och behandlingseffekt.