stimulering

Stimulering är processen att öka aktivitet, respons eller funktion hos en organism, ett system eller en process genom utsättande för stimuli eller genom interventioner. Begreppet används inom flera fält och kan vara fysiologiskt, psykologiskt eller samhällsorienterat.

Inom biologi och neurovetenskap syftar stimulering vanligtvis på påverkan av sinnesorgan eller nervsystemet med hjälp av sinnesstimuli (ljus, ljud, beröring) eller artificiella estímler som elektriska eller magnetiska fält.

Medicinsk stimulering omfattar tekniker där elektriska eller mekaniska påverkningar används för behandling eller rehabilitering. Exempel är transkutan elektrisk nervstimulering (TENS) för smärtlindring, djup hjärnstimulering (DBS) vid Parkinsons sjukdom, vagusnervstimulering (VNS) och spinalstimulering. Dessa tekniker kräver medicinsk bedömning och uppföljning samt riskbedömning.

Psykologiska och kognitiva tillämpningar innefattar kognitiv eller sensorisk stimulering för att upprätthålla eller förbättra funktion hos äldre eller personer med demens eller andra försämringar i kognitiv funktion.

I ekonomi och samhällsplanering refererar stimulering till åtgärder som syftar till att öka aktivitet eller tillväxt, till exempel finanspolitiska stimulanspaket eller penningpolitiska åtgärder.

Etiska och praktiska överväganden inkluderar behovet av informerat samtycke i medicinska sammanhang, risker för överstimulering eller stress, och individanpassning av interventionsnivåer.