sinnesorgan

Sinnesorgan är specialiserade organ som uppfattar stimuli från omgivningen eller kroppens inre miljö genom sinnesceller och omvandlar dem till nervsignaler som hjärnan kan tolka. De spelar en central roll för perception, beteende och kroppens anpassning till förändringar i omgivningen.

De fem klassiska sinnesorganen är öga, öra, näsa, tunga och hud. Ögat uppfattar ljus och möjliggör syn via näthinnan, där stavar och tappar omvandlar ljusstrålar till nervimpulser som leds via synnerven till occipitalloben. Örat samlar in ljud och upprätthåller balans genom innerörat, där cochlean driver hörselnerver och den vestibulära delen bidrar till rörlighet och hållning; impulser når hjärnan via n. VIII. Näsan uppfattar lukt genom olfaktoriskt epitel som innoveras av luktreceptorer; signalerna färdas med nervus olfactorius till luktcentrum i hjärnan. Tungan och smaklökarna registrerar smak (sött, salt, surt, beskt, umami) och signalerna leds genom kranialnerverna VII och IX till gustatoriska områden i cortex. Huden förmedlar beröring, tryck, temperatur och smärta genom olika mekanoreceptorer, termoreceptorer och nociceptorer; signalerna når hjärnan via spinalnerver eller nervus V till somatosensoriska systemet.

Sinnescellerna fungerar som transduktorer som omvandlar fysiska eller kemiska stimuli till elektriska impulser. Proprioception fångar kroppens läge och rörelse via receptorer i muskler, senor och leder. Receptortyperna och nervbanorna varierar mellan organ, men principen är liknande: stimulering → transduktion → signal till CNS → perception och respons.