Kroppsvätsketillstånd

Kroppsvätsketillstånd, eller vätskebalans, beskriver hur mycket vätska som finns i kroppen och hur den fördelas mellan intracellulära och extracellulära kompartment. Balansen upprätthålls genom vätskeintag och vätskeförluster samt hormonell och njurreglering. Osmolalitet och volymen av kroppsvätskan är centrala mått för cellernas funktion.

Totalt kroppsvätska utgör cirka 60 procent av kroppsvikten hos vuxna. Den delas huvudsakligen i intracellulär vätska (ICV), cirka 40 procent av kroppsvikten, och extracellulär vätska (ECV), cirka 20 procent. ECV består av plasma (ca 5%) och interstitiell vätska (ca 15%). Normal plasmaalsmolalitet ligger runt 290 mOsm/kg. Regleringen av vätskebalansen sker främst via natrium och osmosreglering, där antidiuretiskt hormon (ADH) ökar vattenåterresorption i njurarna; Aldosteron och renin–angiotensin-systemet påverkar natrium- och vattenförlust.

Störningar uppstår vid felaktigt vätskeintag eller förluster, nedsatt njurfunktion eller sjukdomar i hjärta, lever och endokrina system. Vanliga tillstånd är vätskeunderskott med låg blodvolym och ödem vid vätskeöverskott, samt elektrolytproblem som hyponatremi eller hypernatremi. Kliniska tecken varierar från torra slemhinnor och viktförändringar till andnöd och svullnad.

Bedömning av kroppsvätskestatus görs med klinisk undersökning och laboratorieprov: natrium, kalium, klorid och bikarbonat i blodet, kreatinin och BUN, samt plasma osmolalitet. Urinprov används för urin-osmolalitet och natriumutsöndring. Behandling syftar till att återställa volym och osmolalitet med lämpliga vätskor och att åtgärda underliggande orsak, med varsam korrigering av natrium och osmolalitet.