Ischiasbesvär

Ischiasbesvär, ofta kallat ischias eller sciaticainslag, är smärta som strålar längs ischiasnerven från nedre delen av ryggen ned i säte, lår, vad eller fot. Smärtan uppträder ofta som en radikulär smärta och kan åtföljas av domningar, stickningar eller svaghet i benen. Smärtan förvärras vanligtvis av sittande eller ansträngning och kan komma i episoder.

Orsakerna till ischiasbesvär är vanligast relaterade till irritation eller kompression av lumbosakrala nervrötter, oftast L4–S3. Vanliga orsaker inkluderar diskbråck som pressar en eller flera nervrötter, spinal eller foraminal stenos, piriformis-syndrom där sätesmuskeln påverkar ischiasnerven, samt spondylolisthes, trauma eller mindre vanliga tillstånd som tumör eller infektion. Graviditet och långvarig sittande kan också bidra till symtom hos vissa personer.

Diagnos bygger i första hand på anamnes och klinisk undersökning. Särskild uppmärksamhet ägnas åt hur smärtan sprider sig och vilket område som påverkas. Vid misstanke om discbrott används ofta enkelutvärdering som straight-leg raise. Bilddiagnostik som magnetresonanstomografi (MRI) är vanligt vid kvarstående eller kraftig symtom för att fastställa orsaken. Röntgen eller CT kan användas i vissa fall. Elektromyografi (EMG) kan övervägas vid osäkerhet eller signifikant neurologisk påverkan.

Behandling är oftast konservativ och inriktad på att minska smärta och återaktivera vardagsfunktioner. Det kan innefatta NSAID eller paracetamol, kortvarig avlastning följd av aktivitet och målmedveten fysioterapi med styrke- och stretchövningar. Epidurala steroidinjektioner kan övervägas vid långvarig smärta. Kirurgisk intervention övervägs vid kraftig eller progressiv neurologisk påverkan eller vid kroniska smärtetiot som inte svarar på konservativ behandling, exempelvis discektomi eller laminektomi.

Prognos är oftast god: de flesta upplever förbättring inom några veckor till några månader. Återfall är vanligt men kan minskas med regelbunden träning, god hållning, rätt lyftteknik och viktkontroll. Vid feber, nedre urin- eller fekaliekontinens eller plötslig svaghet i benen bör vård sökas omedelbart.