Benmärgsbelastningen

Benmärgsbelastningen är den ökade arbetsbelastningen på benmärgen som uppstår när kroppen behöver producera fler blodceller än normalt eller när benmärgen påverkas av sjukdom. Tillståndet kan leda till ökad benmärgsaktivitet och i längden strukturella förändringar i märgen och i skelettet.

Orsakerna och mekanismerna till benmärgsbelastning är flera. Vanliga orsaker är kronisk eller svår anemia som kräver ökad hematopoies och därmed ökad märgaktivitet, exempelvis vid thalassemi eller vissa hemolytiska tillstånd. Andra orsaker är infiltration av benmärgen av maligna celler vid leukemi, lymfom eller metastaser, vilket kan ersätta normal märg och påverka blodbilden. I båda scenarierna kan benmärgen expandera för att möta kroppens behov, vilket kan leda till ben- och skelettförändringar samt smärtreaktioner.

Symptom och diagnostik innefattar ofta trötthet och blekhet på grund av anemi, samt ben- eller ledsmerter vid märgexpansion. Extramedullär hematopoesis kan uppträda med förstorade lever eller mjälte. Diagnostik bygger på blodprover (blodstatus, retikulocyter, järnstatus) och bilddiagnostik (röntgen, MRI eller CT) som kan visa märgförändringar; benmärgsbiopsi kan bedöma cellinnehållet och graden av hypercellularitet.

Behandling riktas mot underliggande orsak och syftar till att minska benmärgsbelastningen. Vid tillstånd som thalassemia eller andra anemier kan transfusioner och järnchelation användas; vid maligna infiltrationer behandlas underliggande sjukdom och åtgärder som reducerar märgaktiviteten kan övervägas. Progonosen varierar beroende på orsak och hur väl belastningen kan kontrolleras.