scenarierna

Scenarierna är flera hypotetiska framtider som används i planering för att undersöka hur olika drivkrafter kan utvecklas och vilka konsekvenser det kan få för beslut och handlingar. De består av sammanhängande berättelser som beskriver hur ett problem eller ett system utvecklas under olika förhållanden. Syftet är inte att förutsäga framtiden exakt, utan att belysa osäkerheter, testa strategier och förbättra beslutsunderlag.

Historiskt uppstod scenarioplanering under mitten av 1900-talet, bland annat genom arbeten av Herman Kahn och den senare användningen av Pierre Wack inom Shell. Metoden har använts inom näringslivet, offentlig sektor och inom risk- och klimatarbete. I Sverige har scenarier blivit vanliga verktyg i kommunal och nationell planering samt i företagsstrategi.

Typologiskt talar man ofta om explorativa (utforskande) scenarier, som beskriver hur olika drivkrafter kan samverka i framtiden, och normativa scenarier, som beskriver ett önskat framtida tillstånd och hur man kan nå dit. Vanliga drivkrafter inkluderar demografi, teknologi, ekonomi, politik, miljö och socialt beteende. Metodmässigt används steg som att definiera ett fokusproblem, identifiera nyckeldrivkrafter, bedöma kritiska osäkerheter, konstruera scenariernas logik, skriva narrativ och härleda implikationer samt indikatorer. I praktiken används även kvantitativa metoder och tvärvetenskaplig analys, ibland med statistiska modeller eller simuleringar.

Användningar och syften: scenarier används för strategisk planering i företag och offentlig sektor, riskbedömningar, policyutveckling och klimatarbete där olika utsläppsbanor och anpassningsstrategier undersöks. Fördelar inkluderar ökat långsiktigt tänkande, robusthetstest av beslut, bättre kommunikation och lärande bland intressenter, samt identifiering av tidiga varningssignaler genom indikatorer.

Begränsningar: scenarier är i hög grad subjektiva och beroende av hur drivkrafter väljs; de är inte prognoser och kan leda till överförenkling eller bias. Framgång kräver deltagande, regelbunden uppdatering och tydlig koppling till beslut och åtgärder.