scenarioplanering

Scenarioplanering är en strategisk metod för att hantera osäkerhet genom att utarbeta och analysera flera plausibla framtidsscenarier. Metoden syftar till att öka robusthet och anpassningsförmåga hos organisationer genom att belysa hur olika drivkrafter kan samspela och vilka konsekvenser olika utfall kan få för mål och resurser.

Processen brukar innebära att man börjar med en kärnfråga eller mål, identifierar centrala drivkrafter och osäkerheter, konstruerar ett fåtal sammanhängande scenarier och sedan utvärderar deras konsekvenser för strategi och beslut. Vanliga verktyg är trendanalys, STEEP/PEST-analys och korsningsanalyser av faktorer. Slutligen formuleras strategiska alternativ, åtgärder och varningssignaler som kan användas för kontinuerlig övervakning.

Historiskt har scenarioplanering utvecklats inom näringslivet, där metoden fick tidig uppmärksamhet under 1970-talet. Royal Dutch Shell nämns ofta som en pionjär i utvecklingen av systematiska scenarier. Sedan har tillvägagångssättet spridit sig till offentliga organ, försvar och riskhanteringsarbete.

Användningsområden inkluderar långsiktig affärsplanering, policyarbete, katastrof- och riskberedskap samt klimatanpassning och teknologisk utveckling.

Fördelar är ökad flexibilitet, bättre beredskap inför osäkerhet och förbättrad kommunikation och engagemang. Kritiker påpekar att scenarier kan bli subjektiva, att ett fåtal scenarier kan begränsa tänkandet, samt att processen kan vara tidskrävande och kostsam.