utsläppsbanor

Utsläppsbanor är inom rymdfart de banor som används när en nyttolast eller en mindre farkost frigörs från en större moderfarkost och får sin egen omloppsbana. De beskriver hur nyttolasten befinner sig omedelbart efter separationen och vilken bana den senare etablerar för sin mission. Begreppet används ofta vid lanseringar med flera nyttolaster eller vid användning av en bärare som avlägsnar sig och lämnar kvar sina släp- eller sekundärfarkoster i olika banor.

Separationen från moderfarkosten är en kritisk del av utsläppsbanan. Under frigörandet tilldelas nyttolasten en exakt separationstakt eller relativa hastigheter i förhållande till moderfarkosten för att uppnå önskad sluttbanan. Valet av utsläppsbanor påverkas av målet med missionen, till exempel vilken höjd eller inklination som krävs, och hur konföderationen av flera nyttolaster ska koordineras i tid och rum.

Användning och tillämpningar. Utsläppsbanor används vid lanseringar av satellitkonstellationer, separata nyttolaster från en gemensam bärare och vid uppdrag som kräver att flera enheter släpps ut i olika banor. De möjliggör optimering av synkronisering, slutliga banor och separationstidpunkter för att maximera sannolikheten för korrekt inbana och uppnådda mål.

Faktorer och risker. Planering av utsläppsbanor tar hänsyn till planetära uppdrag och risker som kollision med moderfarkosten eller annan utrustning, rymdskräp och banövergångar. Noggrann banberäkning och övervakning krävs för att säkerställa korrekt separation och långsiktig stabilitet i varje nyttolasts omloppsbana.