retikulocyter

Retikulocyter är omogna röda blodkroppar som nyligen lämnade benmärgen. De innehåller rester av ribosomalt RNA och ett nätverkslikt RNA-system som ger ett karaktäristiskt utseende vid färgning med exempelvis ny methylenblå färgning. I blodcirkulationen mognar retikulocyterna vidare till färdiga erytrocyter inom cirka ett till två dagar.

Vid erytropoesen bildas röda blodkroppar i benmärgen. Efter kärnans extrusion lämnas retikulocyterna till blodet, där de gradvis tappar RNA och andra organeller innan de blir fullständiga erytrocyter. Denna process speglar benmärgens förmåga att svara på kroppens syrebehov och olika störningar i blodbildningen.

Mätning och tolkning av retikulocyter används för att bedöma benmärgens respons vid olika anemier. Normalretikulocytprocent hos friska vuxna ligger ungefär mellan 0,5 och 2,5 procent av alla röda blodkroppar. Retikulocytantalet kan mätas med speciell färgning i laboratorier eller med automatiska analysatorer som uppmärksammar RNA-nätverket i retikulocyterna. För att bättre bedöma benmärgens effektiva produktion används ofta retikulocytproduktionsindex (RPI), vilket tar hänsyn till graden av anemi och retikulocyternas maturationstid.

Kliniskt används retikulocytantalet för att skilja mellan underproduktion och förstörd blodbildning. Högt retikulocytantal talar för ett aktivt och adaptivt erytropoes-svar, till exempel vid hemolys eller posttillförsel av järn. Lågt eller uteblivet svar kan tyda på benmärgsdepression eller närvaro av brister som järn- eller vitaminbrist, eller andra benmärgssjukdomar.