blodbildning

Blodbildning, eller hematopoes, är processen där blodets olika celltyper bildas från blodbildande stamceller i huvudsak i röd benmärg. Denna process producerar röda blodkroppar (erytrocyter), vita blodkroppar (leukocyter) och blodplättar (trombocyter) och är central för syretransport, immunförsvar och blodets koagulation.

Hos vuxna sker majoriteten av blodbildningen i den röda benmärgen i skelettets centrala benmärgsområden. Under fosterlivet sker betydande bildning i levern och mjälten; efter födseln möbleras den primära produktionen i benmärgen.

Hematopoetiska stamceller ger upphov till två huvudlinjer: myeloid och lymfoid. Myeloidlinjen bildar erytrocyter, trombocyter och de flesta leukocyterna (neutrofiler, monocyter, eosinofiler, basofiler). Lymfoidlinjen bildar lymfocyter (T-, B- och NK-celler). Detta uppdelade flöde förklarar hur störningar i olika linjer ger olika blodsjukdomar.

Styrningen av blodbildningen omfattar flera signalvägar och hormoner. Erytropones regleras framför allt av erythropoetin (EPO) från njurarna vid låg syrehalt. Järn, vitamin B12 och folat behövs för hemoglobinsyntesen och DNA-syntes i nybildade celler. Trombopoiesen regleras av trombopoetin från levern. Leukopoesen påverkas av cytokininer och koloni-stimulerande faktorer (CSFs).

Behandling av störningar i blodbildningen beror på orsaken och inkluderar hantering av anemier, trombocytopeni och leukemier. Diagnostik innefattar fullständigt blodstatus med differential och retikulocytantal för att bedöma nybildningen.