majoriteten

Majoriteten avser den del av en grupp som utgör mer än hälften av det totala antalet röster eller medlemmar. I beslutsfattande sammanhang används termen för att beskriva den sida vars stöd gör det möjligt att genomföra ett beslut enligt de regler som kräver en majoritet.

Typer av majoriteter:

- Enkel majoritet: mer än hälften av de avgivna rösterna.

- Absolut majoritet: mer än hälften av samtliga röstberättigade, beroende på regelverket.

- Kvalificerad eller supermajoritet: högre tröskel, till exempel två tredjedelar eller tre femtedelar, som krävs för särskilda åtgärder som konstitutionella ändringar eller större finanspolitiska beslut.

- Relativ majoritet eller pluralitet: den största andelen röster utan att nå en faktisk majoritet.

I lagstiftande sammanhang uppstår en majoritetsregering när det sittande partiet eller en koalition kontrollerar mer än hälften av mandaten i kammaren, vilket gör det möjligt att få igenom lagstiftning utan stöd från övriga partier. En minoritetsregering saknar detta stöd och måste ofta få stöd från andra partier. I folkomröstningar speglar vanligtvis resultatet om en majoritet av giltiga röster är för; vissa system kräver även en viss valdeltagelse.

Majoritetsbeslut kan öka beslutsstyrkan men riskerar samtidigt att marginalisera minoriteter om de inte skyddas av rättigheter och konstitutionella regler. Många demokratiska system försöker därför kombinera majoritetsbeslut med skydd för minoriteters rättigheter och andra formella garantier för rättvisa och representativitet.