Alloantikroppar

Alloantikroppar är antikroppar riktade mot alloantigener—antigener som finns hos andra individer av samma art men som inte är kroppsegna för den som bildar antikropparna. De uppstår vanligtvis efter exponering för främmande antigener genom blodtransfusion, graviditet eller transplantation.

Inom transfusionsmedicin kan alloantikroppar mot röda blodkroppars antigener (t.ex. Kell, Duffy, Kidd, MNS, Rh) leda till immunisering och eventuella hemolytiska reaktioner när blodprodukter som bär dessa antigener ges. ABO-relaterade antikroppar är ofta naturligt förekommande och kan orsaka akuta transfusionsreaktioner vid ABO-inkompatibilitet. Klinisk betydelse varierar beroende på vilken antigen som är måltavlan och om antikropparna verkar vid kroppstemperatur eller i indirekt antiglobulintest (IAT).

I graviditet kan moderns alloantikroppar mot fosterets antigener passera placenta och orsaka hemolys hos fostret eller nyfödda, vilket kan leda till hemolytisk sjukdom hos fostret och nyfödda (HDFN). RhD-immunisering är den mest kända, men även andra olika antigens (t.ex. Kell) kan orsaka problem. Stor betydelse har screening av antikroppsprofiler och förebyggande åtgärder som RhD-suppression.

Inom transplantation kan närvaro av alloantikroppar mot donatorernas HLA-antigener orsaka akuta eller sena antikroppsmedierade avstötningar. Testning inkluderar panel-reactivitet (PRA) och HLA-särskilda antikroppstester, samt tvärtester (crossmatch).

Diagnostik och hantering fokuserar på att förebygga och behandla immunisering, välja antigennegativa blodprodukter, kontrollera graviditetsrisker och använda strategier för desensibilisering vid transplantation.