Återförträngning

Återförträngning, eller restenosis, är en återkommande förträngning av en kroppslig kanal, oftast ett blodkärl, efter en tidigare behandling som syftade till att återställa eller bevara patency. Vanliga sammanhang är koronarkärl, perifera artärer och tillgångskar For hemodialys, där en ny förträngning kan uppstå efter angioplastik, stentning eller annan intervention.

Orsak och mekanism

Restenosis uppstår främst genom neointimal hyperplasi och fibrotisk ärrbildning i kärlväggen, vilket leder till ljusöppningsminskning. Progress av underliggande ateroskleros kan också bidra. Risken är särskilt hög i vissa patientgrupper och efter vissa typer av ingrepp, där tidiga stentrelaterade rester sker vid användning av plastiska stenter utan läkemedel.

Tidsram och platser

Restenoser uppträder oftast inom några månader efter ingreppet, men kan förekomma längre tid efter proceduren. De vanligaste platserna är kranskärl (hjärtat) och perifera artärer; i hemodialyspatienter kan det också uppstå i AV-fistel eller graft.

Riskfaktorer

Diabetes, rökning, hög ålder, små kärldiametrar, dålig stentapposition eller sträckning, och snabb återkärlstillväxt ökar risken för restenoser. Procedurval och teknisk kvalitet påverkar också utfallen.

Diagnos och symtom

Symtom beror på lokal blodförsörjning och kan likna de som upplevdes före behandlingen (t.ex. bröstsmärtor vid koronarkärlsrestenos). Diagnos ställs med bilddiagnostik såsom angiografi, duplex-ultraljud eller CT-angiografi, ofta efter misstanke baserad på klinik och funktion.

Behandling och preventivitet

Vid återförträngning kan ny revaskulär intervention vara nödvändig, ofta med perkutana metoder inklusive användning av läkemedelsbelagda stenter eller annan teknik som minskar återväxt av vävnad. Läkemedelsbehandling och riskfaktorkontroll (blodtryck, kolesterol, diabetes, rökstopp) bidrar till att minska riskerna. För vissa patienter övervägs kirurgisk bypass eller justerade behandlingsstrategier beroende på plats och omfattning. Regelbunden uppföljning är viktig för tidig upptäckt av recidiv.