vattenföroreningar

Vattenföroreningar är tillförsel av ämnen eller energier till vattenmiljöer som förvandlar deras kemiska, fysiska eller biologiska egenskaper på ett sätt som är skadligt för ekosystem eller människor. Föroreningarna kan vara kemiska, näringsrelaterade, biologiska eller fysikaliska i naturen och uppträder i färskvatten, grundvatten, kustvatten och havsvatten samt i olika vattenkategorier beroende på plats och processer.

Källor till vattenföroreningar inkluderar jordbrukets gödsel och bekämpningsmedel, industriella utsläpp, avloppsvatten, hushållsavfall, dagvatten från tätorter samt olje- och kemikalieutsläpp. Ofta uppstår kombinerade hot som förstärker effekterna, särskilt i näringsrika områden eller där vattenflöden är begränsade.

Vanliga typer av föroreningar är kemiska ämnen som tungmetaller och organiska föreningar, näringsämnen som fosfor och kväve som driver eutrofiering och algblomningar, mikroorganismer som påverkar dricksvatten och vattenkvalitet, samt fysikaliska föroreningar som suspenderat material och sediment. Dessa förändrar vattenkvaliteten, ekosystemens struktur och funktion samt människors hälsa och vattenbaserade näringar och tjänster.

Övervakning och hantering innefattar provtagning av parametrar som kväve, fosfor, BOD, COD, pH och mikroorganismer, samt reningstekniker som biologisk rening, kemisk fällning, sedimentering och desinfektion. Förebyggande åtgärder inkluderar förbättrad avloppsrening, reglering av industriutsläpp, hållbar jordbrukspraxis och dagvattenhantering med grön infrastruktur.

Internationella och nationella ramverk som EU:s vattenramdirektiv och Sveriges miljöbalk utgör grunden för bedömning, målsättning och åtgärder i vattenförvaltningen.