vattenförvaltningen

Vattenförvaltningen är den svenska termen för systemet, policyn och de praktiska åtgärderna som styr landets vattenresurser – ytvatten, grundvatten samt kust- och havsvatten. Den omfattar mål, reglering, planering och operativt arbete som syftar till att skydda vattenmiljön, säkra dricksvatten och möjliggöra ett långsiktigt hållbart vattenutnyttjande samtidigt som översvämningar och torkor hanteras.

Framför allt regleras Vattenförvaltningen av Europeiska unionens ramverksdirektiv för vatten (vattenförordningen) som Sverige genomför genom systemet med vattenförvaltningens planering och åtgärdsprogram. Nationell lagstiftning, såsom Miljöbalken och Vattenlagen, reglerar tillstånd för vattenuttag och utsläpp samt ansvarsfördelning mellan olika myndighetsnivåer. Miljökontroll, miljökvalitetsnormer och planering för vattenförvaltningen utgör centrala inslag i arbetet.

Organisatoriskt är ansvaret delat mellan staten och regionala myndigheter. Havs- och vattenmyndigheten (HaV) samordnar övergripande policy, data och tillsyn. De regionala vattenmyndigheterna ansvarar för vattenförvaltningen inom sina avrinningsområden, bland annat genom att ta fram åtgärdsprogram och planer för vattenförvaltningen. Kommuner och länsstyrelser har ansvar för lokal vattenförsörjning, avlopp och översvämningsskydd, i samarbete med HaV och vattenmyndigheterna. Myndigheter, kommuner och intressenter samarbetar med näringsliv, fastighetsägare och allmänhet.

Huvudaktiviteterna omfattar arbete med åtgärdsprogram och vattenförvaltningsplaner, övervakning av yt- och grundvattenstatus, tillståndsprövning för vattenuttag och utsläpp, genomförande av åtgärder för att förbättra vattenmiljön samt planering för översvämningsrisker och klimatanpassning. Data och bedömningar delas öppet för transparens och samråd.