havsvatten

Havsvatten är världshavens vattenmassa och utgör ungefär 97 procent av jordens vatten. Den genomsnittliga salthalten är cirka 35 promille (PSU), alltså cirka 3,5 procent av massan. De dominerande jonerna är natrium och klorid, följt av sulfat, magnesium, kalcium och kalium. Vatten i havet innehåller även lösta gaser som syre och koldioxid, vilka påverkar atmosfärens gasutbyte och organismernas livsvillkor.

Fysiskt varierar havsvattnet mycket med plats och djup. Ytvattnet är ofta varmt i tropikerna och kallt närmare polerna; det kan ligga mellan cirka −2 och över 30 °C. Eftersom saliniteten gör vattnet tätare än färskvatten ökar densiteten med salinitet och minskar med temperatur. Fryspunkten vid normal salthalt är cirka −2 °C, så isbildning sker främst i kalla områden. Havsvattnet är en buffertlösning med kolsyra–bikarbonat–karbonat-systemet; pH ligger normalt mellan cirka 8,0 och 8,3 i öppet hav. CO2-utbytet med atmosfären påverkar dess kemiska sammansättning och surhetsgrad.

Havsvattnet täcker stora delar av jordens yta och hör till den globala havsströmscirkulationen som transporterar värme, näringsämnen och kemikalier runt planeten. Marina ekosystem är beroende av havsvattnet som habitat, syrekälla och näringskälla. Mänsklig aktivitet påverkar havsvattnet genom utsläpp av kemikalier, ökat CO2 och föroreningar såsom mikroplaster och oljeutsläpp, vilket kan leda till försurning och ekologiska förändringar.