varmblodige

Varmblodiga djur är de som reglerar sin kroppstemperatur i stor utsträckning genom egen värmeproduktion snarare än enbart genom miljön. Denna termoreglering kallas endothermi och gör att deras inre temperatur ofta hålls relativt konstant, ett tillstånd som kallas homeotermi.

De två huvudsakliga grupperna som klassificeras som varmblodiga är däggdjur och fåglar. Båda har hög ämnesomsättning, väl utvecklad isolering i form av päls eller fjädrar, samt avancerade mekanismer för termoreglering. Varmblodiga djur producerar värme genom metabolism; vissa däggdjur använder brun fettvävnad för extra värmeproduktion vid kallt väder eller vid kortvarig kall stress. Fåglar och däggdjur kan minska värmeförlust genom isolering och beteenden som att söka solljus eller skugga, samt genom reglering av blodflödet till hud och fjädrar.

Temperaturregleringen styrs av hypothalamus i hjärnan. Varmblodiga djur har stora energibehov för att upprätthålla temperaturen och därmed ofta hög födotillgång. Värme förloras via hud, andningsvägar och i vissa fall fjädrar eller päls. Svettning förekommer hos ett antal varmblodiga arter som ett sätt att kyla ner kroppen, medan många däggdjur förlorar värme främst genom andning, förändringar i blodflödet och beteenden som att söka skugga eller varmt solljus.

Evolutionärt har endothermi utvecklats oberoende hos två huvudlinjer: synapsider, som gav däggdjuren, och archosaurier, som gav fåglarna. Varmblodighet ger hög uthållighet och förmåga att vara aktiva över ett brett temperaturområde, men kräver betydande näringstillgång. Exempel på varmblodiga arter är människor, hundar, fladdermöss och valar; fågelfaunen som örnar, koltrastar och pingviner utgör också denna grupp. Torpor och estivation förekommer hos vissa varmblodiga arter och används som anpassningar till extremt väder eller födoval.