utåtroterad

Utåtroterad är ett svenskt adjektiv som beskriver att en struktur är roterad utåt i förhållande till en referensaxel. Begreppet används främst inom medicin, anatomi och ortopedi för att beskriva rotation i extremiteter eller leder. Det står i kontrast till inåtroterad (internal rotation).

Inom kliniken används termen ofta när man beskriver rotation i höft, knä och fot. Exempelvis kan foten vara utåtroterad i förhållande till underbenet eller låret ha en utåttåtrotation i förhållande till bäckenet. Vanliga relaterade begrepp är extern rotation, tibial external torsion och femoral external rotation.

Orsaker till utåtroterad orientering kan vara medfödda anatomiska variationer i tillväxt och utveckling, eller förvärvade tillstånd efter skada eller neuromuskulära sjukdomar. Vid späda barn är vissa grader av utåtrotering vanliga och kan förbättras spontant under tillväxten, medan andra fall kan kvarstå eller förvärras.

Diagnostik baseras på klinisk bedömning av vinkel och rotation samt bilddiagnostik som röntgen, datortomografi eller MRI för att uppskatta rotationsvinklar och torsion inom benstrukturen. Behandling beror på orsaken och graden av besvär. Mild eller asymptomatisk utåtrotering kräver ofta observation och återhämtning genom fysisk aktivitet. Vid betydande smärta eller funktionell nedsättning kan fysioterapi, ortotisk stöd eller kirurgisk intervention som derotationsosteotomi övervägas för att korrigera rotationen och förbättra funktionen. Prognosen varierar beroende på grundorsak och behandling, men många barn utvecklar bättre funktion över tid, särskilt vid konservativ hantering.