trafiklasten

Trafiklasten är en term som används inom trafik- och väg- samt brobyggnad för att beskriva de krafter som fordon och andra trafikanter belastar vägar, broar och andra infrastrukturella konstruktioner. Begreppet omfattar både statiska laster från fordonens vikt och dynamiska laster som uppkommer när fordon rör sig, bromsar, dämpar ojämnheter i vägbanan och upprepade belastningar över tid. Trafiklasten utgör en väsentlig utgångspunkt vid planering, dimensionering och säkerhetsbedömning av transportnätet.

Den statiska komponenten kommer främst från axellaster och fordonsvikt som fördelas över vägytans kontaktområde. Den dynamiska komponenten innefattar bland annat påverkan (impact), fordonets dämpning/upphängning, hastighet, vägytans obalans och slitaget över tid, vilket kan förstärka spänningar och främja materialtrötthet. Olika fordonskategorier ger olika laster och lastfyndningar; exempelvis personbilar, lastbilar, bussar och övriga tunga fordon bidrar med olika belastningsmönster.

Hur trafiklasten bestäms görs vanligtvis genom mätningar och analyser av trafiksammansättningar: vägtrafikprogram, axellastsspektra, vägning i f motion (weigh-in-motion, WIM) och representativa fordonsflöden. Designkoder och standarder anger modeller och faktorer för trafiklasterna; i europeisk praxis används ofta Eurocode 1 Part 2, tillsammans med nationella tillägg, för broars och vägarnas trafiklaster. Vid vägutformning görs ofta prognoser och antaganden om en mängd olika lastscenarier för att säkerställa tillförlitlighet.

Användningen av trafiklasten omfattar beräkning av böjningsmoment, skjuv och deformationer i broar samt kontroll av vägens slit- och tålighetskrav. Dynamisk förstärkning och materialtrötthet tas hänsyn till, och planering av underhåll baseras på uppskattningar av hur trafikbelastningar bidrar till försämringar över tid. Framtida utmaningar inkluderar ändrade fordonsflottor, ökade tunglastfordon och urbanisering som påverkar hur trafiklasten utformas och hanteras.