tilläggsgröda

Tilläggsgröda är en gröda som odlas utöver huvudgrödan inom ett jordbrukssystem i syfte att förbättra markens funktioner och utnyttja näringsämnena mer effektivt. Den kan odlas som en grön gödsel genom att den avvecklas eller plöjs ned, som en täckgröda som skyddar marken mellan eller efter huvudgrödan, eller som en intercropping där flera grödor odlas samtidigt. Tilläggsgrödan används ofta i välfungerande växelbruk för att öka markens organiska material, minska näringsförluster och stärka jordstrukturen.

Syften med tilläggsgröda kan vara flera: öka markens bördighet genom kvävebindning i baljväxter, fånga upp överskott av näring (särskilt nitrat), ge jordskydd mot erosion, slå igen konkurrens mot ogräs och bidra till biologisk mångfald; vissa blandningar ger samtidigt foder. Vanliga typer inkluderar baljväxter, gräs- och blandgrödor samt täckgrödor som används under eller efter huvudgrödan. Valet av typ och blandning påverkas av mål, klimat, jordmån och planerad räkning av arbetsinsats och skörd.

Skötsel och terminering är centralt: såtidpunkt och etablering måste anpassas till huvudgrödan, och hur och när tilläggsgrödan avslutas (mowing, plöjning eller bete) påverkar den efterföljande grödan och näringsbalansen. Fördelarna kräver ofta investering i sådd, hantering och planering, men kan bidra till långsiktig jordhälsa och minskning av kväveförluster. Tilläggsgröda är ett verktyg i hållbara pollineringar och växelbruk.