sykdomsresistens

Sykdomsresistens är en egenskap hos organismer som minskar mottagligheten för sjukdomar orsakade av patogener som bakterier, virus, svampar eller parasiter. Begreppet används inom biologi, jordbruk och medicin för att beskriva hur ett system lyckas motstå eller begränsa en infektion.

Inom växtvetenskap kan resistens vara kvalitativ eller kvantitativ. Kvalitativ resistens drivs ofta av en eller några få dominerande resistensgener (R-gener) som ger starkt skydd mot ett specifikt patogen. Kvantitativ resistens beror på flera gener och ger ofta ett mer moderat men bredare skydd som är mer hållbart över tid. Motståndet kan också vara beroende av miljöförhållanden och plantans fysiologi. I djur- och människokroppen uppstår immunresistens via medfödd (innate) och adaptiv immunitet, vilka samarbetar för att hindra infektioner eller begränsa sjukdomens svårighetsgrad. Barriärer som hud och slemhinnor samt mikrobiotans samverkan är viktiga delar av det yttre och inre försvar.

Praktisk tillämpning innefattar förädling av växter och husdjur för ökad sjukdomsresistens, användning av resistensmarkörer i markörassisterad selektion samt utveckling av vacciner och immunterapier. Säkerställande av resistensens hållbarhet kräver ofta ett integrerat angreppssätt med mångsidiga strategier, såsom växling av resistenta sorter, god markvård och övervakning av patogenutveckling. Engångslösningar riskerar att förlora effekt när patogener anpassar sig, vilket gör långsiktig planering viktig.