stjärnhimlen

Stjärnhimlen är den synliga delen av universum som ses från jorden när natten är mörk. Den består av stjärnor i olika ljusstyrka, planeter som ibland syns för blotta ögat, månen och andra ljuskällor som nebulosor och galaxer. Himlavalvet uppfattas som en sfär över horisonten och tycks rotera eftersom jorden snurrar runt sin axel. Under klara nätter syns Vintergatan som ett mjölkaktigt band över himlen; det speglar den täta skivan av vår egen galax. Konstellationer fungerar som igenkänningsmärken och har använts för navigering och tidmätning.

Observationer påverkas av årstid, latitud och ljusföroreningar. Stjärnorna verkar stå stilla i förhållande till varandra men tycks röra sig över natten när jorden roterar. Med blotta ögat syns ofta flera planeter och månen; i mörka miljöer kan nebulosor, galaxer och stjärnhopar ses med kikare eller små teleskop. För positioner används begrepp som den himmelska sfären, ekvatorn och ekliptikan.

Stjärnhimlen används både i vetenskap och som hobby. Amatörastronomer studerar planeter, stjärnor och kosmiska objekt, lär sig konstellationer och månens faser. För nybörjare räcker ofta ögon och en enkel kikare; längre kikare ger fler detaljer.

Stjärnhimlen har kulturhistorisk betydelse i många kulturer och varit viktig för navigation och tidmätning. Modern forskning bygger på observationer av himlakroppar för att studera universums struktur och utveckling. Att behålla mörka natthimlar anses viktigt för naturvetenskaplig utbildning och friluftsliv.