sprängämnes

Sprängämne är ett kemiskt ämne eller en blandning som är kapabel att frigöra betydande mängder energi i mycket kort tid, vanligtvis genom detonation eller snabb förbränning. Genom att bilda gaser under högt tryck kan sprängämnen orsaka mekanisk skada i omgivningen och därigenom uppnå brytning, rivning eller demolering.

Sprängämnen kategoriseras ofta utifrån känslighet och sättet de frigör energi. Primära sprängämnen är mycket känsliga och används vanligtvis som initierande ämnen, medan sekundära sprängämnen är mindre känsliga men levererar större energi. Högexplosiva ämnen detoneras vid snabb, relativt osensorisk detonation. Exempel på högexplosiva ämnen inkluderar TNT, RDX, PETN och nitroglycerin. Sprängmedel eller blasting agents, som ofta består av upplösta eller blandade material (till exempel ammoniumnitratbaserade blandningar), används för gruv- och byggnadsarbete och kräver särskilda hanteringsru­tiner.

Användningen av sprängämnen regleras strikt av lagstiftning och internationella avtal. Hantering, lagring, transport och försäljning kräver tillstånd, utbildning och särskild utrustning. Säkerhetskrav omfattar anpassade magasin, kontinuerlig kontroll av omgivningen och rutiner för nödfallsituationer. Miljöpåverkan och risker vid felaktig hantering gör att professionell kontroll är nödvändig.

Historiskt har sprängämnen spelat en viktig roll i gruvdrift, byggnation och militära sammanhang. Utvecklingen av nya sprängämnen förändrade hur infrastruktur byggdes och exploaterades, medan modern reglering syftar till att minimera olyckor och missbruk utan att hindra laglig industriell användning.