Högexplosiva

Högexplosiva, eller högexplosiva ämnen, är kemiska föreningar eller blandningar som avger energi genom en snabb detonationsreaktion. De detonerar vanligtvis med hastigheter över cirka 1 000 meter per sekund och producerar högt övertryck och höga temperaturer i en mycket kort tidsperiod. Detta skiljer dem från låga explosiva ämnen som spränger sig genom deflagration. Högexplosiva kräver exakt initiering och hanteras endast under kontrollerade förhållanden av utbildade yrkespersoner.

Exempel på högexplosiva är TNT (trinitrotoluen), nitroglycerinbaserade blandningar samt RDX och PETN. Dynamit var ett tidigt kommersiellt exempel där nitroglycerin blandades med ett absorberande medel; moderna högexplosiva formuleras vanligen i säkrare färdiga produkter som används i sprängmedel. Blandningar kan vara i fasta former, flytande eller plastiska för olika applikationer.

Användningsområden omfattar gruvdrift och mineralutvinning, rivning av byggnader, anläggningar och bergsprängningar, samt vissa industriella och militära applikationer. Inom film- och scenografi används ofta icke-högexplosiva pyrotekniska effekter, eller kontrollerade sprängladdor, i stället för verkliga högexplosiva.

Säkerhet och reglering: Hantering av explosiva varor regleras av nationell lagstiftning och internationella standarder. Endast licensierad personal får lagra, transportera och använda explosiva ämnen. Förvaring kräver särskild säkerhet, dokumentation och spårbarhet, eftersom oavsiktlig eller felaktig användning kan orsaka allvarliga skador och miljöskador.