skelettsystemet

Skelettsystemet är kroppens inre ram som ger stöd, form och skydd. Det består av benen, brosk, ligament och senor samt leder som möjliggör rörelse i samarbete med musklerna. Huvuduppgifterna är att bära kroppsvikten, skydda vitala organ som hjärna, hjärta och lungor, samt fungera som minerallager. Benmärg i vissa ben producerar blodkroppar, och kroppen lagrar kalcium och fosfat i bensubstansen.

Det axiala skelettet består av kraniet, ryggraden och bröstkorgen, skyddar hjärnan, ryggmärgen och bröstkorgens organ samt fungerar som stöd för muskler. Det appendikulära skelettet omfattar övre och nedre extremiteterna samt skulder- och höftgördelarna och möjliggör rörelse samt förankring av muskler.

Benvävnad består av kompakt ben (kortikalt) som ger styrka och täthet, samt spongiöst (trabekulärt) ben med hålrum som absorberar stötar. Benvävnaden byggs upp av celler som osteoblaster, osteocyter och osteoklaster. Under barndomen växer rörbenen genom epifysplattor (tillväxtplattor) i ändarna av benen; när tillväxten avslutas förkalkas plattorna och längdtillväxten upphör.

Lederna möjliggör olika rörelser och består av ledytor täckta av brosk som minskar friktion. En synovial kapsel omger leden och innehåller synovialvätska som smörjer. Ligament förbättrar stabiliteten genom att binda ben till ben, medan senor kopplar muskler till ben för att skapa kraft och kontroll. Det finns olika ledtyper, som gångjärns-, kul- och vridleder.

Vanliga tillstånd inkluderar osteoporos (försämrad bentäthet), osteoartrit och andra artritprocesser samt frakturer. Skelettet påverkas av näring, motion och hormoner; ett tillräckligt intag av kalcium och vitamin D samt viktbärande träning stödjer bentäthet. Behandling av skelettsjukdomar kan innefatta läkemedel, fysioterapi och kirurgi.