rörbenen

Rörbenen, eller långa benen, är en grupp ben i skelettet som kännetecknas av en längre cylindrisk kropp med ett diafys i mitten och epifyser i ändarna. Mellan diafysen och epifyserna finns metafyser. Den yttre ytan täcks av periost och insidan av endost. Den centrala håligheten i diafysen kallas medullär hålighet och innehåller märg, som hos barn vanligtvis är röd och hos vuxna oftast gul.

Benvävnad och inre struktur består av ett yttre kompakt ben (kortikalt ben) som ger styrka, samt spongiöst ben i epifyserna som är poröst och fyllt av hålrum. Epifyserna är ofta ockuperade av spongiöst ben täckt av ledytor av hyalint brosk. Den röda märgen förekommer främst i epifyserna hos barn och i vissa bevarade platser hos vuxna; den gula märgen består huvudsakligen av fettvävnad.

Tillväxten av rörbenen sker huvudsakligen genom endochondral ossifikation i tillväxtplatorna (epifysplattor) nära metafyserna. När kroppen når slutet av sin längdossifikation stängs dessa tillväxtområden och långbenens tillväxt upphör. Rörbenen har hög blodförsörjning och nervförsörjning som stödjer tillväxt, reparation och anpassning vid belastning.

Funktioner inkluderar stöd och hävstång för muskler, skydd av inre organ och en betydande mineralreserv (särskilt kalcium och fosfat). Rörbenen är centrala för rörelseapparaten och spelar en nyckelroll i hematopoesen hos yngre individer. Exempel på rörben är femur, tibia, fibula, humerus, radius, ulna, samt metakarpaler och falanger.