epifyserna

Epifyserna är ändarna av långa ben och finns normalt två per ben: en proximal epifys och en distal epifys. De bildar tillsammans med diafysen ledändarna och utgör de ledyttor som möter andra ben i leden. Den ledytan som berörs av lederna täcks av hyalint brosk.

Anatomi och funktion: Epifyserna består främst av spongiöst (cancellöst) ben inuti och har en tunn yttre kortikal rand. Över ytan som ingår i leden ligger ledbrosk. Epifyserna kommunicerar med diafysen via metafysen, där tillväxtzonen finns i övergången mellan epifysen och diafysen och möjliggör längdtillväxt hos barn och ungdomar.

Utveckling och tillväxt: Under fosterlivet bildas ett primärt ossifikationscentrum i diafysen, medan sekundära ossifikationscentra uppträder i epifyserna efter födseln. Tillväxtzonen, belägen i övergången mellan epifysen och diafysen, gör att benet kan växa i längd. Vid puberteten upphör längdtillväxten när tillväxtzonen sluter sig och epifysen fusioneras med diafysen, varvid epifyserna integreras i den färdigbildade diafysen.

Betydelse kliniskt: Eftersom epifyserna deltar i både längdtillväxt och ledens anatomi är skador mot tillväxtzonen särskilt allvarliga hos barn. Epifysfrakturer och andra tillstånd som involverar epifysen kan leda till störningar i längd eller form på benet och påverka ledens funktion. Radiologisk bildvägledning används för att bedöma epifysernas status vid misstänkta skador eller sjukdomar.