samokontroll

Samokontroll, eller självreglering, är förmågan att övervaka och justera känslor, impulser och beteenden i syfte att uppnå långsiktiga mål. Den omfattar både kognitiva kontrollprocesser och emotionell reglering och betraktas ofta som en central del av exekutiva funktioner.

Ur teoretisk synvinkel kopplas samokontroll till styrning av beteende i mötet mellan snabba, impulsiva drifter och långsiktiga mål. Olika teorier betonar olika mekanismer, men gemensamt är att samordning av uppmärksamhet, minne och planering underlättas av reflekterande processer. Hjärnmässigt kopplas samokontroll till områden som prefrontala strukturer och konflikthantering i samarbete med emotionella system.

Mätning av samokontroll sker främst genom självskattningsverktyg och beteendeuppgifter som testar impulsreglering, väntan på belöning och uppmärksamhetskontroll. Utvecklingen är särskilt tydlig under barndomen och ungdomsåren och påverkas av genetiska faktorer, miljön och livsstil. Sammanhanget spelar en viktig roll, och samkonstruktion med vanor, rutiner och omgivningsen påverkan kan stärka eller försvåra reglering av beteende.

Praktiskt har samokontroll visat samband med framgång inom utbildning, hälsa, viktkontroll och ekonomiskt beteende. Strategier för att förbättra samokontroll inkluderar planering och implementeringsfaktorer (om man beslutar vilka åtgärder som ska vidtas och när), förändringar i miljön samt vana- och målbaserad träning. Kritisk forskning påpekar att fokuset ensam på individen kan underskatta strukturella och sociala faktorer som påverkar beteende.