organpåverkan

Organpåverkan är ett begrepp som används inom medicin för att beskriva försämring av eller skada på ett eller flera organ till följd av sjukdom, trauma, infektion eller exponering för toxiner. Det kan vara temporärt eller permanent och är särskilt relevant inom akutsjukvård och intensivvård där flera organ ofta påverkas samtidigt (multiorgansvikt).

Orsakerna till organpåverkan är varierade: systemisk inflammation och sepsis, hypoperfusion och hypoxi vid allvarlig lågt blodtryck, direkt toxisk skada, immunmedierad skada samt mikrocirculationsstörningar. Skadan kan utvecklas under timmar till dagar och kan vara reversibel med snabb behandling eller leda till långvarig funktionsnedsättning.

Vanliga organ som kan påverkas inkluderar centrala nervsystemet (förvirring eller encefalopati), hjärta (kardiomyopati, instabilitet), lungor (akut respiratorisk svikt), lever (hepatisk dysfunction), njurar (akut njursvikt), mag-tarmkanal och koagulationssystemet. Bedömning av organpåverkan innefattar ofta laboratorieprover, kliniska observationer och bilddiagnostik.

För att kvantifiera graden av organpåverkan används ofta SOFA-poäng (Sequential Organ Failure Assessment) i intensivvård, men även andra kliniska bedömningar används beroende på kontext. Blodgaser, elektrolyter, lever- och njurprov samt kardiopulmonära parametrar följs regelbundet.

Behandling fokuserar på att åtgärda den underliggande orsaken och att ge stöd som stabiliserar blodcirkulation, ventilation och vätskebalans. Detta kan innefatta vätsketillförsel, vasopressor- och inotropt stöd, mekanisk ventilation, njurersättningbehandling och anti-toxiska åtgärder. Förebyggande av organpåverkan görs genom tidig igenkänning av allvarlig sjukdom, behandling enligt vårdprotokoll och infektionskontroll.

Prognosen varierar beroende av orsaken, antalet påverkade organ och hur snabbt behandling sätts in. Tidig igenkänning och aggressiv stödbehandling förbättrar ofta resultaten.