neurotoksisten

Neurotoksinen är ett begrepp inom toxikologi som avser ämnen som påverkar nervsystemet och kan skada nervceller eller störa nervsignalering. Effekterna varierar beroende på kemisk natur, dos och exponeringstid. Begreppet används för att beskriva både naturliga giftiga ämnen och syntetiska eller appliceringsspecifika substanser som har neurotoxiska egenskaper.

Mekanismerna varierar, men innefattar ofta påverkan på jonkanaler, receptorer eller frisättning av signalsubstanser. Vissa neurotoxiner blockerar natrium- eller kaliumkanaler och hindrar överföring av nervimpulser. Andra ökar eller hämmar frisättning av acetylkolin, glutamat eller GABA. Andra verkar genom att skada mitokondrier, inducera oxidativ stress eller orsaka demyelinisering och inflammation i nervvävnad.

Källor och exempel: Naturliga neurotoxiner finns i växter, svampar, djur och mikroorganismer. Tetrodotoxin och saxitoxin blockerar jonkanaler; botulinumtoxin hindrar acetylkolinfrisättning; domoic acid orsakar excitotoxisk skada i hippocampus. Syntetiska neurotoxiner används i forskning och industri under noggrant reglerade villkor.

Exponering sker oftast genom ingestion, inhalation eller dermal kontakt. Symptom varierar och kan inkludera huvudvärk, yrsel, parestesier, muskelsvaghet, tremor, kramper eller medvetslöshet. Hantering av neurotoksiner kräver ofta stödjande vård och i vissa fall antidoter eller specifika behandlingar. Förebyggande arbete fokuserar på livsmedelssäkerhet, arbetsmiljö och övervakning av miljögifter.