muskelförsvagning

Muskelförsvagning är ett tillstånd där kraften i en eller flera muskler minskar. Det kan bero på att musklerna förlorat massa och volym (atrofi) eller på nedsatt nervsignalering till musklerna. Ofta uppträder muskelförsvagning som en kombination av båda mekanismerna.

Orsakerna är varierade. Disuse eller långvarig immobilisering leder till minskad muskelstyrka när musklerna används mindre än vanligt. Neurogen muskelsvaghet uppstår vid skada eller sjukdom i nerver eller motoriska nervrötter, till exempel efter stroke, perifer neuropati eller motorneuronsjukdomar. Systemiska sjukdomstillstånd som cancer, lungsjukdomar, hjärtsvikt, njursjukdom eller kronisk inflammation kan också bidra. Åldrande med sarkopeni är en vanlig riskfaktor, och otillräcklig näring eller proteinbrist kan förvärra tillståndet.

Symptom och konsekvenser inkluderar nedsatt styrka i armar eller ben, svårighet att klättra i trappor eller bära föremål samt ökad trötthet. Kraftnedsättning ökar även risken för fall och försämrad vardagsfunktion.

Diagnos verksamhetsförfarande bygger på klinisk bedömning och mätning av muskelstyrka, ofta med gripstyrka som enkel indikator. Vid behov kan utredning omfatta blodprover, bilddiagnostik, och elektrofysiologiska studier eller muskelbiopsi för att fastställa orsak och typ av atrofi.

Behandling fokuserar på träning, särskilt progressiv motståndsträning, samt näring med tillräckligt protein och energi. Behandla underliggande sjukdom och anpassa övningar till funktion. Vid brist kan tillskott och vitamin D vara aktuellt. Fysioterapi, arbetsterapi och fallpreventiva åtgärder ingår ofta i vården. Förebyggande åtgärder är regelbunden fysisk aktivitet och tidig mobilisering vid sjukdom eller sjukhusvistelse. Prognosen varierar beroende på orsak, men styrketräning kan ofta förbättra eller bevara funktion.