mjukvarudatorer

Mjukvarudatorer är datorer där funktioner och beteende i hög grad styrs av mjukvara snarare än av fasta och specifika hårdvarukomponenter. Begreppet används sällan i svenska källor men är ofta synonymt med eller närbesläktat till mjukvarudefinierad infrastruktur, där programvara abstraherar, styr och optimerar resurser.

Historiskt har datorarkitekturer varit starkt hårdvarucentrerade, men senare skiftningar mot virtualisering, containrar och programvarufunktioner har gjort det möjligt att definiera och ändra datorernas egenskaper via mjukvara. Mjukvarudatorer betonar att tjänster, nätverk, lagring och processorkapacitet kan definieras, distribueras och justeras genom programvara utan att ändra hårdvaran.

Den tekniska basen för mjukvarudatorer innefattar virtualiseringstekniker (såsom hypervisorer och virtual machines), containerisering (till exempel Docker och Kubernetes), mjukvarudefinierad nätverksteknik (SDN), mjukvarudefinierad lagring (SDS) och policydriven automation. Tjänster kan köras på generisk hårdvara, vilket underlättar skalning, snabb distribution och kostnadseffektivitet.

Fördelarna innefattar ökad flexibilitet, snabbare innehållsdesign och uppdateringar, enklare skalning och bättre utnyttjande av resurser. Nya funktioner kan rullas ut programvarubaserat utan omfattande hårdvarubyten. Utmaningar inkluderar säkerhetshänsyn, komplexitet i hanteringen av olika lager av mjukvara, prestandaöverväganden och beroenden till mjukvarukomponenter som kräver noggrann konfiguration och övervakning.

Mjukvarudatorer används framför allt i datacenter, molntjänster och edge-miljöer där flexibilitet och automatisering är centrala krav. Se även mjukvarudefinierad infrastruktur, virtualization och containerisering.