hårdvaran

Hårdvaran avser de fysiska komponenterna i en dator eller annan elektronisk enhet. Den utgör motsatsen till mjukvaran, som består av instruktioner och program. Tillsammans gör hårdvaran det möjligt att bearbeta data, köra program och interagera med omvärlden genom in- och utdataenheter och sensorer.

Vanliga kärnkomponenter i en dator är processorn (CPU), minne (RAM) och lagring (hårddisk eller SSD). Moderkortet fungerar som samlingspunkt där CPU, RAM, grafikkort, lagringsenheter och expansionskort kopplas samman via bussar. Andra viktiga delar är strömförsörjningen och kylningen samt chassit. Grafikkortet (GPU) används särskilt för grafikrendering och beräkningar som kräver parallella processer. Externa enheter som tangentbord, mus, bildskärm och skrivare räknas som en del av hårdvaran när de är kopplade till systemet. I inbyggda system och annan elektronik finns också mikrocontrollers och sensorer som styr specifika funktioner.

Hårdvaran erbjuder gränssnitt och kapacitet som mjukvaran utnyttjar. Prestanda bestäms av faktorer som CPU-kärnor och klockfrekvens, minneskapacitet och bandbredd, lagringshastighet samt grafikens kapacitet. Standarder och formfaktorer som PCIe, NVMe, USB, SATA och olika moderkortsstorlekar avgör hur komponenter kopplas samman och hur mycket man kan utöka systemen. Utvecklingen drivs av nya arkitekturer (till exempel x86-64 och ARM), snabbare minnen och specialiserad hårdvara som grafikkort och AI-acceleratorer.

Hårdvara har begränsad livslängd och uppgraderas när behov uppstår eller när ny teknik gör äldre lösningar irrelevanta. Värme, effektförbrukning och miljöhänsyn vid slutanvändning är viktiga faktorer. Återvinning och korrekt kassering av elektronik minskar miljöpåverkan.