komponenterna

Komponenterna är en central term inom teknik och produktutveckling. Begreppet beskriver de delar som är självständiga enheter med en bestämd funktion och som kan kombineras med andra delar för att bilda ett fullständigt system. En komponent har ofta en definierad gränssnitt och prestandakrav, vilket gör den utbytbar och möjliggör modulär design. I vardagligt språk används termen också bredare om delar i produkter, maskineri eller programvara.

Olika typer av komponenter finns: mekaniska komponenter som bultar, lager, fjädrar och kugghjul; elektriska och elektroniska komponenter som resistorer, kondensatorer, transistorer och integrerade kretsar; vätskekomponenter som ventiler och pumpar; samt mjukvarukomponenter som bibliotek och moduler. Vissa komponenter är aktiva och kräver energi (t.ex. sensorer, förstärkare), medan andra är passiva (t.ex. motstånd, magneter).

Tillverkning och inköp av komponenter styrs ofta av en materialförteckning, en så kallad BOM (bill of materials), som anger varje del, dess specifikationer och leverantörer. Kvalitetssäkring, spårbarhet och livscykelhantering är viktiga delar av arbetet med komponenter. Standardisering av gränssnitt och mått (toleranser, kopplingssatser, fysiska mått) gör det möjligt att byta ut eller uppgradera en komponent utan att hela systemet behöver ändras. Datasheets och ackrediteringar används vid kravställning och inköp.

Inom programvara används termen för programmoduler eller bibliotek med tydliga gränssnitt. Här är koppling och beroenden centrala frågor, liksom versionering och kompatibilitet för att säkerställa att olika komponenter fungerar tillsammans i ett större program eller system.

I industriell användning är korrekt hantering av komponenter avgörande för prestanda, kostnader och underhåll. Att planera för komponenternas livscykel och ersättningsalternativ är en vanlig del av systemdesign.