metalllegering

Metalllegering är en blandning av metaller där minst en komponent är en metall och där tillsatserna syftar till att förbättra egenskaper som hållfasthet, hårdhet, duktilitet eller korrosionsmotstånd. Genom att justera kemisk sammansättning och mikrostruktur kan legeringar uppnå egenskaper som inte förekommer i rena metaller.

Vanliga grupper inkluderar järnbaserade legeringar (vanligen kallade stål eller gjutjärn), aluminiumlegeringar samt kopparlegeringar. Järnbaserade legeringar används ofta där hög hållfasthet krävs, som i stål och gjutjärn. Aluminiumlegeringar ger låg vikt och god korrosionstålighet, vanliga inom flyg- och bilindustri. Kopparlegeringar inkluderar brons (koppar och tenn) och mässing (koppar och zink) som kombinerar god ledningsförmåga med varierande mekaniska egenskaper. Andra vanliga grupper inkluderar titanlegeringar och nickelbaserade superlegeringar för krävande applikationer.

Tillverkning och bearbetning sker oftast genom smältning av basmetallen, tillsats av legeringsämnen och efterföljande formning via gjutning, smide, valsning eller extrudering. Värmebehandling används ofta för att optimera mikrostruktur och egenskaper, inklusive lösningsbehandling, åldershärdning och kallbearbetning.

Egenskaper och klassificering: Egenskaper bestäms av kemisk sammansättning och mikrostruktur. Viktiga egenskaper inkluderar hållfasthet, duktilitet, slaghållfasthet, hårdhet, korrosionsmotstånd och temperaturbeständighet. Standardisering sker enligt internationella eller regionala standarder som ISO, EN/European standards eller ASTM.

Användning och miljö: Metalllegeringar används i konstruktion, transport, verktyg och elektronik. Legeringars möjligheter till återvinning gör dem centrala i cirkulära ekonomier. Hanteringen följer ofta säkerhets- och miljöregler.