legeringar

Legeringar är material som består av två eller fler ämnen där minst en av komponenterna är metall. Den primära metall som utgör basen blandas med andra metaller eller grundämnen för att uppnå önskade egenskaper. Syftet med legeringar är ofta att förbättra styrka, hårdhet, slit- och korrosionsbeständighet samt bearbetbarhet eller hållbarhet vid olika temperaturer. Genom tillsatser kan mikrostrukturen anpassas för specifika krav.

Vanliga exempel är järnbaserade legeringar som stål och rostfritt stål, där kolhalten och andra tillsatser som krom, nickel, vanadin eller molybden styr härdbarhet och korrosionsmotstånd. Kopparbaserade legeringar inkluderar bronser (koppar och tenn) och mässing (koppar och zink). Aluminiumlegeringar som innehåller magnesium, silikon eller zink ger lätta material med god styrka. Titan- och nickelbaserade legeringar används i krävande applikationer som flyg- och medicinteknik på grund av hög styrka och hållbarhet.

Tillverkning och behandling sker vanligen genom smältning, homogenisering, gjutning, smidning eller extrusion. Vissa legeringar genomgår värmebehandlingar som lösningsbehandling, åldring eller härdning för att få önskad mikrostruktur och egenskaper.

Egenskaperna hos legeringar är ofta en kompromiss mellan styrka, vikt, duktilitet och kostnad. De används inom många områden, inklusive bygg, fordons- och flygindustrin samt elektronik. Legeringar är också återvinningsbara och deras värde bevaras vid återvinning av skrot.