medlemsstaterna

Medlemsstaterna är de självständiga stater som tillhör en internationell organisation eller en union genom ett avtal och som deltar i dess beslutsfattande och gemensamma åtgärder. Genom medlemskapet åläggs staten att följa organisationens fördrag, regler och beslut, och i sin tur får den tillgång till organisationens gemensamma instrument, budget och resurser. Medlemskapet medför ansvar att respektera grundläggande rättsregler samt att bidra till och implementera gemensamma regler i nationell rätt.

I EU-sammanhang används termen särskilt om de 27 medlemsstaterna. Genom medlemskapet får medborgarna fri rörlighet och företagare tillgång till den inre marknaden. Beslutsfattandet sker i huvudsak mellan medlemsstaternas regeringar i ministerrådet och i parlamentet där medborgarna är representerade, medan Europeiska kommissionen föreslår lagstiftning och övervakar efterlevnad. Medlemsstaterna ska genomföra EU-lagstiftning i nationell rätt och bidra till unionens budget.

Processen att bli medlem innebär oftast ansökan, förhandlingar och ratifikation i varje medlemsstats parlament. I EU krävs uppfyllelse av Köpenhamnskriterierna: demokratiska institutioner, rättsstat, fri konkurrens och en fungerande marknadsekonomi samt åtagande att anta och tillämpa EU-lagstiftning. Efter inträde följer medlemsstaten kontinuerlig anpassning till unionens regelverk.

Medlemsstaternas status kan påverkas av överträdelser eller risker för demokratiska värderingar; EU har mekanismer, bland annat artikel 7 i Fördraget, för att bedöma och hantera sådana situationer, inklusive potentiell upphävning av vissa rättigheter. Sammanfattningsvis utgör medlemsstaterna grundläggande byggstenar i överstatliga organisationer och avser gemensamma mål som medlemskap möjliggör samarbete, säkerhet och ekonomisk integration.