lödningar

Lödningar är en sammanfogningsmetod där metalldelar binds samman genom att ett lödmetall (lödet) smälts vid en temperatur lägre än basmetallerna. Det smälta lödet fyller fogens gap genom kapillärkraft och bildar en stark metallisk förbindelse när det stelnar. Lödningar används inom en rad områden, alltifrån elektronik till hantverk och VVS.

Lödmedel består av legeringar av tenn med andra metaller. Traditionella lödningar för elektronik har varit blybaserade Sn-Pb-legeringar, ofta i förhållandet cirka 63/37 eller 60/40. På grund av miljö- och hälsoregler används blyfria lödmedel allt oftare, till exempel Sn-Ag-Cu-legeringar som SAC305, samt andra blyfria alternativ med varierande andelar sn, silver och koppar. För att avlägsna oxider och förbättra vätningen används flux, ofta rosinbaserade i elektronikapplikationer.

Metoder och processer: Lödfogning kan göras för hand med en lödkammare eller lödkolv, men i elektronik används ofta reflow-lödning eller våglödning i tillverkningen. Temperaturen måste kontrolleras noggrant för att undvika skador på komponenter eller basmaterial. Smältpunkten för traditionella tin–bly-lödningar är cirka 183°C, medan blyfria lödmedel vanligtvis smälter vid cirka 217–227°C.

Användningar: Lödningar används mycket inom elektronik för att fästa komponenter på kretskort, inom VVS för kopparrör, samt inom smyckes- och metallarbete.

Säkerhet och regler: Blyinnehållande lödmedel är reglerade i många regioner (t.ex. RoHS). Hantering av lödflux och avfall kräver försiktighet, eftersom fluxrester kan vara korroderande.

Skillnad från svetsning och brasning: Vid lödning smälter endast lödmetallen medan basmetallerna vanligtvis inte är sammanlödda, vilket skiljer metoden från svetsning och brasning där basmetallerna sätts samman eller smälts.